jag skrev och trodde att jag bad
jag bad och trodde att jag skrev
finns kvar och får vara ifred( typ )
min ton är en kärlekskrank tonårings
även tystnad blir beroendeframkallande tillslut
stå utanför andas på rutan tills den immar igen
medans jag ber på mina bara knän
om min mormor Iris såg mig nu skulle hon fråga varför jag ger bort mig själv för så lite
det är välbekant
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar