Under kastanjen

 där jag skrev till dig för första gången det var vinter 

i rummet till vänster med röd skinnsoffa 

en lucka i tiden en portal in 

jag var där vid öppning  på ren instinkt de hade byggt om allt rummet är borta 

och så är du herregud vilken meningslös helg utan pengar eller riktning 

staden tar i så den spricker  för att spränga knopparna 

horungarna på sina  suediuteserveringar 

det enda som hindrar mig från att dö är                      ?

dikten är alla kärlekar jag aldrig haft

ibland kommer du tillbaka som en blodsmak i munnen 

1 år sedan i dag jag stod framför Jocke och 747 du är värld att dö för 

livet är för stort jag är för liten