Jag vet att jag leker med elden
döda mig med den tungan
förvilla mig med fingrarna som trollar

Vill ni inte ha mina ord så fuck it jag kan inte bättre än så här

Det här med skrivandet jag är ganska säker på att jag inte kan mycket bättre än så här.
Allt har fyllt sin funktion men jag är inte säker på att jag orkar försöka nå mer.
Att bli utgiven alltså. Jag har gjort mitt bästa 1 2 3 gånger sedan väntat snällt på min tur.
Refuseringarna är fantastiskt vackra kanske ska jag sammanställa dem.På skrivarlinjen är jag för särställd.
Som i livet i övrigt. Kommer nog att skriva livet ut men sluta att lyssna på alla som peppar mig däråt.
En femma för alla som inboxat mig om att jag måste ge ut och jag hade varit rik jao!.
Skådisar författare poeter vanlisar folk är sjukt generösa med beröm just i inbox .
Jag är helt övertygad om att om bara en av dessa författare eller poeter delat mig på sina sidor rekat mig för sina förlag så hade jag haft 1 2 3 manus ute i bok form.
Hursomhelst är det meningen kommer det hända när jag blir tillräckligt bra för er.
Tills dess håller orden mig vid liv och medicinfri så vad mer kan jag önska?.
Att skriva dem måste få vara allt.

saliv söker hals att rinna ner för och så gör jag

Solen söker sina kryphål
och så gör jag
det är dina låtar jag lyssnar på när träden byter färg
plommonen finner sina munnar utan ansträngning
och så gör jag

Jag borde glömt dig
du borde varit blekare nu än årets bränna som aldrig blev
men orden minns dig och dem skriver ju sig själva baby
en nonchalant rygg mot en vägg ena foten ciggen du
fantasier hittar nya drömmar att kapa
och så gör jag

vild äpple
böjd nacke
har du glömt hur mitt hjärta slog inuti dig

ord för dem hungriga

Sover i korta verser
har du som
jag
rört dig
om natten
och tänkt på
 mig
sluter sommaren i Vitan precis där den började
men försvann
du
avstånd skapar närhet
minns du hur jag
trädde saliv på fingrar i juli
liv
varför håller du tillbaka vildhästen
händerna som skapar kapar
varför stänger  hungern
dig

Det är 24minuter mellan oss om dagarna

en av sommaren sista dagar
åker sträckan för att vara i ditt dna
dofta dofterna du andas
fiskaffären grönsaks och frukt ståndet
se vad dina ögon vant passerar konditoriet
möter x lillasyster
x ska skiljas
går in i bok och pappers affären
känner vad dina händer kanske rört bokryggar
vibrerar i knäna går stegen du gått mot ica
svänger av ner i tuben igen
24 minuter

För Håkan jag är poet men du förstod mig nog aldrig

tog emot mig likaväl
när vi skildes åt korsningen Rosenlundsgatan/Wollmaryxtullsgatan
du gick halvvägs över gatan sedan vände du dig om och ropade
"Charlott nu glömmer jag dig aldrig!"
förtrollningen bröts nog där men jag bär dig med mig livet ut Matrospojken
Tack för du visar vägen så fint det var flera år jag satt fast vid dig som en igel
med säkerhet hade jag ej överlevt utan din spegling så igen tack!