lördag 27 februari 2010

Bara han kan uttala mitt namn magiskt,som om det vore ett konstverk. Någonstans tror jag vi är lika. Att vi bär på samma paket. Samma tyngda längtan om sorglöshet.
Upplagd av kl.

8 kommentarer:

  1. Peace in mind27 februari 2010 kl. 14:48

    De där paketen ni bär, två kan dela bördan. Tänk. Och den som kan skapa magi måste vara äkta, rakt igenom.

    Skickar kärlek:)

    SvaraRadera
  2. "oroshjärta" Lotte Fernandez 27 februari 2010 kl. 21:36

    Tack! Kärlek right back! Saknat dig? Vart har du hållt hus? KRAM!

    SvaraRadera
  3. Helena28 februari 2010 kl. 01:37

    Ibland skriver du så vackert så att jag vill gå sönder.

    SvaraRadera
  4. "oroshjärta" Lotte Fernandez 28 februari 2010 kl. 01:53

    Tack! Vad snällt sagt! Verkligen! ....(rodnar)..

    SvaraRadera
  5. Petra28 februari 2010 kl. 02:13

    Håller med Helena, du skriver så rörande, vackert och mitt i prick. Kram

    SvaraRadera
  6. "oroshjärta" Lotte Fernandez 28 februari 2010 kl. 02:52

    Petra tack! & stor kram& kärlek!

    SvaraRadera
  7. Bittan28 februari 2010 kl. 10:22

    som vanligt är dina ord o tankar sånt som nockar mig...puss o kram

    SvaraRadera
  8. "oroshjärta" Lotte Fernandez 28 februari 2010 kl. 11:13

    Bittan!-TACK! KRAM!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)