Ingenstans inom mig är jag inte ensam.
Döm mig inte mina ögon är vita.
Det finns alltid minst en låt för mycket emellan oss.
Oerhörda ensamhet.
Tomheten bakom huden.
Hon är någonstans hos sig själv.
Någonstans runt hörnet väntar ett filmiskt slut.
Inre innerst utåt alltid.
Hon går inte runt hörnet.
lördag 3 november 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vackert som alltid!!! Angående bilden hos mig.. det är en figur av en alldeles fantastisk konstnär från Göteborg vid namn Cornelia (http://formochfantasi.se/co2%20skulptur.html)..
SvaraRaderaFiguren är min väns och den påminner om henne men jag skulle tro att den även påminner om dig.
Kärlek
Vackert! Du skriver så vackert.
SvaraRaderaMen tack vad fint sagt.
Radera