söndag 16 juni 2013

Indigobarn.

Legolandlivet & något om hur jag önskar en pojke som kom med en fisk i påse som självklarhet.
Penetrerande ögon.
Viltsmak i mun.
Kanske ditt trasiga husdjur.
Om man vaknar för tidigt sluter sig väggarna.
Lirkar med virk nål  ut den människa av kött som bor där på inhägnat område.




En plats som man på något sätt kan ta sig till men inte från.
Kattstaden.
En speciell existens eller frekvens.
Fråga mig inte hur jag bara vet. På samma sätt som jag känner lukten av regn.
"....." har inte tagit ett steg utanför mitt hjärta.
En sådan person man inte kan räkna på fingrarna.
Vad som är den verkliga världen är en ytterst skev fråga.
Så vitt jag vet öppnas dörren enbart i en riktning.

4 kommentarer:

  1. Fin skildring - på något sätt väldigt bräcklig och skör. Tjusigt!

    SvaraRadera
  2. Så fantastikt vackert. Du är en stjärna på att skriva.

    SvaraRadera