Läste en så himla fin text hos caosby.blogspot.com texten nedan är inspirerad av den.

Kanske var det så att jag grät hela vägen längst vattnet
på cafeet
möjligen i tunnelbanan jag aldrig åker nog för att hon sa så hårt till mig-När ska du sluta längta?
När slutar man? Ville jag skrika han finns väl i mitt hjärta tills han inte finns i mitt hjärta mer punkt
Men jag grät väl inte av längtan heller längtan är oftast väldigt rusig
Nej det är väl mer det att jag inte finns
Jag finns inte för den enda av världens kroppar jag vill ligga jämte