jag tror er inte
67dagar
sitter möjligen bredbent
särad
hör din andhämtning
lår möts soffan är en egen värld
min lägenhet är vår egna planet
du drar dig till mig med samma iver som barn längtar efter sommarlov
det är speciellt hur liten du än tycks vara i verkligheten tar du alltid över kommandot
pressar lyfter drar mig
du vill ha mig och du visar det tydligt
kropp jublar
dina läppar
mina
öppen
tiden står still är segt flytande brusande
tills farväl
man vet när man mött sina sista läppar
man bara vet baby
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar