människobarn sover i en grop i min madrass på golvet
så liten i givakt
handjuren med nyckelbenen
hur jag låser upp er med ord
öppnar era halsar
sköljer er med ljummet vatten
slickar
tårar när ni rinner ur
släpper taget
om mig som alla gör
minns ej mina tyglar
eller betsel