ett kärt bokmärke i tiden
jag kan se dig närsomhelst på stora scen
men jag kan inte nå dig
det är mitt eget fel
jag åt nästan upp dig
natten tar över
monstret och jag dricker varm choklad
inget nämns om ålder tid förgänglighet
tills jag ser min lur på morgonen
nu får jag le
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar