Borde vara i mina bästa år

men gråter på Hötorget över min inre 20 åring
som aldrig kommer igen
sagan om henne
berättar jag om och om igen
för alla som vill höra
om när jag sist var lycklig
( patetiska sorgliga jävel)
tiden vrålar inuti
den skyndar mig mest
hör hur den knakar i lederna
har ingen process
stora delar av mig
min kropp
är helt avstängd