Bruno K Öijer

Döbelnsgatan
så mycket jag ville säga
men började gråta
för du ska dö
skör som papper
alla ord som runnit ur
du läcker
tiden som rusar förbi
dagsljuset som inte klär dig
blod som fortfarande skriker
ben som precis bär
resan till ingenstans
ögonens bekräftelse
min existens i dig
mästaren
tack för allt