Hur omärkligt det går från att vara en kul person till en rädd tönt

Vi klarar oss
på egen bekostnad
alla tystnar till slut
kanske har dem ens aldrig funnits där
sover inte dygn 2
jag tänker för högt
på alla platser jag inte är
tryckvågor av idel dåliga beslut
allt jag inte gör
Livsobejakande
rädd jävla tönt
duger inte till att leva ens
lika ensam
som den som är kär i en som är kär i en annan
min riktning spelar ingen roll
vart jag än siktar hamnar jag på samma plats
hemma
som om livets mening skulle ramla ner i min soffa