kaffe med mjölk
jag som blev kvar på madrassen
alltid kvar
könade ord & cigaretter
det svala Oktoberljuset
går & går tills jag försvinner
den enda som känner mig är jag
slutade skriva då jag trodde mig hålla något fragile i kupade händer
så här i retrospekt kan jag skämmas lite över att jag trodde det var min tur
det var aldrig upp till mig att hålla
jag var redan tappad i golvet
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar