När jag står på Ica & plockar citroner tänker jag " Plockar i min barndom"
när jag ser att dem är från Spanien
Haren på Maria kyrkogård gör mig gråtfärdig
att leva i verkligheten har aldrig kommit naturligt för mig
se mig genom orden jag väljer ut
utan dem är jag inget
mina hemligheter och att någon bryr sig om dem
bryr sig om mig
inte kan glömma dem
inte kan glömma mig
försöker fota haren till Åsa
jag måste fortsätta tro att allt är möjligt om jag ska stå ut här i 45 år till
kan inte sluta undra though vad det gjort med mig som människa att aldrig bli vald
aldrig blivit älskad
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar