du kan leva utan mig och det räcker nog
vid Brunkenbergstorg matar du mig med händerna
smakar på fingrarna som under natten fäster mig
i din ryggrad som ett segel
har aldrig fötterna på jorden för jag vill vara svävande och ta mig på orden
snälla
kan dö för dig (det kommer aldrig vara nog)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar