det finns inget mer att dra ut ni har tagit allt
nu är det jag mot jag
grön ametist och drakenergin
och med den unge herr lean
på gränsen mellan smärta & njutning
Katla drömmer att vi får barn
det blir en blunddocka med alvöron
vi hämtar henne hos dockmakeriet i Västerhaninge
det är klart jag undrar hur långt bak i tiden jag skulle behöva gå för att förändra nuet
eller var allt för sent redan när jag föddes?
det fanns ett då dansarens tveklöshet
det finns ett nu ett bomullsinlindat liv
jag är ett enda stort försvar
om jag kunde gå tillbaka till 2000 så skulle jag göra det
inte göra något annorlunda
bara leva allt en gång till
och hoppas att jag hittar dig fortare
för er är det bara ännu en dikt
för mig är det livet
livsavgörande
och det hade räckt att bara 1 person förstår vad jag gör
jag hittade mitt språk långt före jag började plugga
så inget har format mig vilket jag är tacksam för kan se på 2 rader om
någon läst på Biskops- arnö
Främmande händer klär av
upplösningen
det kommer inte finnas något kvar av mig efter dig
blir en del av himlen
tänk om det inte är som du tror
tänk om du inte har hela bilden av dig än
tänk om jag är i den
gröna lakan sen den första cigaretten i hop
hur jag tryckte din hand hårdare
när jag visste att nu är ögonblicket
att vakna sen och allt är över
I svältkonstnärens högborg äter en apelsin på 3 dagar
en tomat på 2
sträcker jag mig längre mot dig går jag under
kysser duschmunstycket
seger utan krig
estetisk kommunikation
vi är ingenstans
jordens sista andetag och min lurs
så jag antar att om det händer är allt över
i could fuck you to the end of the world
se dig .bli en åskådare.med bakåtlutat huvud.på knä.
orden tar slut rörelsen tar vid
allt som inte behöver sägas mellan människor är allt
jag har verkligen försökt leva och motsatsen
udda+udda=jämt
suget i höfterna när jag ser att du läst
då vet jag att jag har min längtan kvar
Hotell Rival skriver i köksgången mitt emot tavlan på Jens Lapidus
att fånga upp saliven innan den rinner ur munnen
tänker på Shanti i e sömn som aldrig kom
en kropp på gränsen
månen syns i dagsljus
skickar en text
att få vakna upp i en tågkupe känna dig mot ryggen
stanna i njutningen fortsätta blunda i flera länder
se hur långt man kan gå
i väntan på bubblor som svarar
känner det fysiskt i kroppen när du läser
Jag var så nära ditt ansikte kände din puls i min hand
som stjärnorna alltid finns där på avstånd
men visar sig i de vackraste stunderna
premiär sen promenad hem i den metrologiskavåren
ville jag ha dig närvarande i mig
andas in din utandning till morgonen
men du är för fin för mig så jag äter en dubbelnougat och ber fullmånen om nåd
och sömn eller det är samma sak
ingen annan har det
lösgjord befriad stilla
lugnet som sprider sig när pennan börjar röra på sig
den måste ha ett namn substansen
jag ville allt skriver jag
nästan outhärdligt att sitta på cafeet och bara vilja allt
känna kännas begärets orsaker
konsekvenser
nåd tänker jag
att den ska sänka sig ner över mig
känner inte igen mig (skönt)
återföds
dör återigen
går sönder
men alla rör ändå
första snödroppen
sista gränsöverskridningen
utmattningen som smatterband i nerverna
11:11 sinnets klockslag trumhinnan vibrerar
om hela mitt liv bara kunde förvandlas till en förväxlingskomedi
behöver inget mer drama
har ett hem en tro en dröm
och 10 färska tulpaner
jag hoppas de smittar av sig
det finns saker jag inte kan äta eller göra sen M dog
aldrig mer vårskrik på tantoberget
tryck min hand hårt
och sen ännu lite hårdare
en fråga: till barnet i dig kan du älska mig?
en dröm: skär mig det var så länge sen den varma mörka blodet skriver med det på väggen som M sa
ett minne: det kan inte funnits någon före dig . någon efter .
namnet i min skrivbok är ditt
du är rymden för mig
ville ge mig allt jag tog en Magnum vegan mandel
älskar dig nu
sen för alltid
Grön ametist bortom skönhet
avundsjuk på mitt fantasiliv och Wera Von Essens middagar
hon skriver "sömn är allt" jag har isåfall inget
men min ensamhet är värdefull
alla bestämmer generellt över allt i sitt liv
det enda vi generellt måste göra är att dö
allt är skrivandet eller före skrivandet aldrig efter
traumats förlängda exponering
seendets rörelsemönster
elevernas mildhet
betalar priset för för klen gränssättning
med utmattning sömnlöshet tics ansiktsförlamning inflammation i munnen förkylning
och muskelryckningar
eller Mariatorget uppgång Torkelknutsson
att skapa är att ta bort
kill your darlings
ännu en semla en bekännelse
jag frågade min kropp och den svarade du på allt
Renstiernas gata en android med fördröjda reaktioner precis som du
fotar en textrad där de dansar nakna han la sin kuk på hennes axel
smekte henne med det över nacken ömt långsamt ner över halsen
blickens födelse ur bilden
jag är klar med semlor nu
vet inte om du inte behöver drömmar
har verkligen ingen aning
visat som sugerrusch
in med essän inhalerar hela hans väsen
bokmärker rösten rare moments
jag skulle kunna bete mig normalt antar jag men jag har levt utanför så länge
isolerar mig i övrigt inget får slippra in stänger alla ingångar
mutear whatsup ber en bön om att aldrig mer behöva prata med någon
ismael kan vara det första barnet jag hållt i min famn
gränsen mellan konst och liv (existerar inte)
höger kind stelnad vänster öra bubblar båda ögonen tixar som popcornmaskin
har vickat bort 8 klasser nu
acaibowl varm choklad
2 produktioner är greenlightade sa Gizem
återuppståndet av dig långt inne i kroppen
drömde att vi låg i studion kände din storhet smitta av sig på mig
så du tror fortfarande att du kan leva utan mig ha
när jag ömsar ditt första skinn kommer vi se att ingen nått ända in
och du ska veta att jag inte låter vem som helst ingen klättra in ha
du öppnar mig med allvar inte många någon vet att åtrå det
låt mig se dig som du inte klarar av att se dig själv
jag föredrar tydliga scener
blunda och gapa
3 sorters nässpray allt det bästa utom räckhåll rakar mig
spelar det längre någon roll vad jag säger
när alla tror det är poesi
ditt ansikte alltid ditt ansikte
bakom den ofattbara tystnaden
din kuk djupt in i mitt hjärta
ett rakvatten som får nackhåret att resa sig
du klappar mig mjukt på huvudet när jag drar ner din gylf med tänderna
det plingar till i din lur du svarar och pressar dig längre in i min mun
leder inte alla begär till sanningen
hur jag kan vara 47 och utan rynkor?
jag är utan barn utan man utan hus utan fast jobb
drömmer om Jonte snyter mig och känner inte smaken av semlan
men den är så len semmelslemmet som sertalin
en författare förklarar för mig hur det är att vara författare
tur jag är poet då jag kommer aldrig se mitt skapande som ett jobb på Ica
so go fuck yourself
snart i mitten så jag måste älska besatt
alltför snart alltför sent
Gör vad fan ni vill med er bild av mig i dont care
kommer aldrig sugas in i klungan som suger ut intuition fantasin och förmågan till egen tankekraft
hur ni himlar med ögonen sätter sig som hala ålar i halsen och påminner mig om vad jag skulle behöva offra för att smälta in
er trygghet i pengar bostadsrätter er iver att äga äcklar mig
allt i mig är ett resultat av självarbete
någonstans tycker jag synd om er
det finns så mycket ni aldrig kommer få uppleva
den första tuggan smält smör på ett bröd när du inte haft råd med smör på veckor
giftet från ert inprogrammerade tankesätt smyger sig in så fort jag öppnar munnen trycker ni in era självgoda rädslobaserade tankar som sanning ger mig råd jag inte bett om utifrån er själva
eller nej det är inte synd om er ni har valt att stelna
ändå klättrar ni som iglar på mig
mina upplevelser kan aldrig översättas i pengar
ni suger som galningar efter något äkta
hur skulle det vara om ni själva gav er hän något
men rädslan att inte smälta in är väl för stor
så ni poppar popcorn vänder er mot mig och väntar på att föreställningen ska börja
ger någon något som i bästa fall betyder något för någon
och du?
vänder handflatorna mot varandra låter tummarna nudda bröstbenet för förening
försöker andas
rollbyte motherfucker
nu är det fan din tur att dyrka mig
är en av de vackraste romantiska tragedier som skrivits
gråter mig till sömns för jag aldrig upplevt kärlek som den
eller huvud taget
det har varit väldigt mycket vinter och väldigt lite beröring
eller ingen alls
att jaga dig var att jaga månen
det lilla tidsfönstret portalen i Humlan
omöjliga för dagsljus odödliga om så bara för en natt
var har du varit hur har du det ? jag antar du kysser din egen reflektion
ge mig ett ögonblick som vill
en lätt hand i bakhuvudet
sträcker halsen för att rymma dig
så jag kan gå vidare med resten av mitt liv
och kaffet du skulle hällt upp till mig
inget kan eller får vara heligt för skrivandet
så av alla människor på jorden valde du en poet
att kila fast under dig på madrassen i fantasin
i verkligheten växer avståndet
tar en cigg under fläkten bara nymånen och jag
ber en bön om att allt som är fast förflyktigas
låt frihet fängsla
det finns en gräns för hur länge man kan gå i en korridor utan perifer syn
när ett tivoli kommer in från sidan
visst?
philosophia :kärlek till visheten
jag vill ha något jag inte förstår
allt är nyfikenhet att vilja veta vad som kanske kommer hända
erkänner mig 100% omedvetet skyldig jag hade till och med valt strumpbyxor för tillfället
och jag kan sätta fingret på exakt när jag gick över gränsen
men motsatsen hade varit ett ännu större svek mot alltings mening
när du fixerar mig med blicken vill jag få dig att tala med mig livet ut
var förälskelse är ett begär efter kunskap
viljemässiga utmaningar inte intellektuella problem
moralens filosofi det jag har starkast själ att göra
en konstnär jag beundrar tar mig på allvar
kan höra skådespelarens rytm under intellektets
jag får lust att räcka upp handen
det här är poesi alla eventuella olikheter med verkligheten är med flit
sträcker armarna framåt hälsar dig i första position
att leva är att välja att inte dö varje dag
man kan verkligen leta en livstid
inuti min hjärna finns en tom helikopterplatta bara för dig
som tar mjukt i mig det ska kännas som ett bo
vi valde varandra innan vi ens fanns
du får mig att skriva mina fingrar ömma
innan du låter mig dig
handflatorna ihop bakom ryggen
lagren av dikter som extra hud
tar hellre mitt liv än försöker övertyga er
Mileys Turner frisyr och pengar till Henke Berggren
läste någonstans att stadsministern tjänar 191 tuss /månad det är mer än jag gör på ett år
jag hoppas han swishar Henke
själ angriper själ
spänd vadhud
min panik stiger med ljusets återkomst
ett halvblod hör aldrig hemma
du tycks oöversättlig till dikt rymmer alla ord jag aldrig tagit i min mun
djupt rotad i mig
musa på mute
alla frågar var min rockstjärna är ?
jag svarar att jag gav mitt liv till att blåsa liv i men det blåste inte tillbaka
håll i mig nu hårt
och jag blev fri
släpp och jag andades ut till slut
kom och jag kunde stanna
jag vill nog ha för mycket av teatern
jag vill nog ha den av fel anledningar
på morgonen älskade jag dig före kaffet
jag dyrkade dig före 06
rör vid mig sa du
och det var mitt livs mest efterlängtade erkännande
det finns ingenting som inte har någonting med det här att göra
händer som sa att de inte skulle men gjorde
all kärlek är som sommar sviker somnar ifrån mig
vill falla bakåt in i dina armar
vad finns egentligen att säga om krig
det får aldrig ske
det händer
sömnlös manisk orörd outtröttlig glasklar alltid redo
Bellmans svämmar över av självgoda sponsorer
det finns nog inget som jag inte måste befria mig ifrån
precis innan jag somnar fantiserar jag mig bort till dig
min klangbotten
vi skedar och du säger att om jag inte vill finnas just nu så behöver jag inte
nuets livmoder Klarascen
kladdkaka med vispgrädde
tungan över tandsmycket ingen känt
det är klart att det är en sorg bro
ögon som neg jag undrar : är du fortfarande kär?
att leva är att känna och om du inte vågar
hur kan du säga att du älskar
vi har alla gåvan inom oss att omdefiniera allt
och broräcket
allting tog så ont
uppvaknandet och sen avgrunden Tegnerlunden
smaken av sår som aldrig riktigt läker
ingen kommer någonsin att välja en alien framför en förskolelärare
sätter mig ner på cafeet äter en kaka och accepterar den stora tragedin
om att vi uteblir i detta liv
kan känna hur jag förtvinar för varje bett
tänker på dig oavbrutet allt jag skriver är om dig
och det värker i mina njurar av att erkänna att jag aldrig känt dig
freezerespons sen förlamning och näsblod
men allt det här får vi ta senare nu måste jag få ner människor i barnet
Inlägg
Alla kommentarer
