Jag var så nära ditt ansikte kände din puls i min hand
som stjärnorna alltid finns där på avstånd
men visar sig i de vackraste stunderna
premiär sen promenad hem i den metrologiskavåren
ville jag ha dig närvarande i mig
andas in din utandning till morgonen
men du är för fin för mig så jag äter en dubbelnougat och ber fullmånen om nåd
och sömn eller det är samma sak
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar