Augusti och överlevnad tappar fokus

 låtsas som om jag inte vill att du älskar mig

landar efter ett flyktbeteende 

skrattar bort min ensamhet på Babylon 

skapar från inkasso

du skapar för pengar 

spelar ingen roll jag måste fucking brösta allt 

ett skyfall sköljer bort Julisörjan 

axlarna sänks vad jag lärt mig den här sommaren: alla har inte förmånen att bli förstådda

ringar under ögonen ser ut som en munchsjuk flicka bleka långa ben som aldrig tar slut 

rakt upp i västen och den konturlösa herrpyjamas skjortan 

missförstå mig inte jag vill se  könslös ut 

Dancing on my own /Casanova state of mind

 man är alltid själv alltid ensam 

euforiskt ledsen 

besvikelsen latent 

min utmattning lägger sig som en dövhet

tar från mig själv och ger till horungar

ha ha ha du förväxlade min ödmjukhet med självhat din idiot 

någon frågar om jag vill bada? jag är ingen and ber mina böner 

min rastlösa själ behöver intryck min HSP sida omhändertagande 

utan bh utom när jag undervisar 

kvar i gudssymetri för det enda som är värre än rynkor är fillers

breaket i låten livsavgörande 

breaket i verkligheten 16:15 Il cafe Hornstull Bladee glider in drar ner sina glajjer kollar montern sen ut man är aldrig säker någonstans

Ser spår av skratt i spegeln så jag måste varit glad

 spänner hörseln toppandas beredd på vad som helst 

rösten är lägre nu jag hörs knappt 

som om flickan som aldrig kom vidare fastnat där 

julis helvetesgap 

urban lies allt jag bär har burits förrut 

att vara utan allt 

men egentligen inte sakna något 

förutom dina ögon och hur de slår i magbotten 

sjunka ner över dig som i en bön 

För den som har något att komma med ger bort så jävla mycket

 du säger något som låter som meditation 

jag vill inte om du inte avgudar 

vilse när jag inte hjular 

att falla för mig är en förvandling jag erbjuder  som en tjänst 

poesi är en lyx få förunnat att existera i

att skriva är ett behov

att läsa är en njutning

min känsla inför döden är oförändrad befrielsen 

vardag som sketch 

när någon säger till mig att den ska sola som en aktivitet så tror jag alltid att den är ironisk

bio rio och Ethans röst uppskruvad till gåshudshögt 

kanaliserar min andliga understimulering 

och min emotionella överstimulering 

Solen skiner ihjäl allt

 Mitt liv går under 

alla pratar om sig 

inget jag vill göra utom poesi  

nu är den bästa tiden att inte finnas 

trycker munnen full av smörgåstårta

ett skyfall 

säg åt mig vad jag ska göra och hur stolthet känns

den våta Åsö gatan och Sommartider 

om jag är barn får jag godis 

gogglar Whalbecks unge han är 21 

perfekt " vi dödar varandra " sa du 

vi ses där hjärtat möter magen sa jag 

först började andra delen av mitt liv firade med en kanelbulle

 sen nådastöten 

ger mig 

i en värld där alla ljuger vill jag att du ska veta : mitt ja är ett ja

 mitt nej är ett nej

och om du får möjligheten att verkligen se någon 

ta god tid på dig 

ibland glömmer jag hur skör du är (till mig själv) 

mina nöjen är enkla fattigdom ödmjukhet och rädsla 

det vita institutionsskenet 

en misslyckad person är alltid intressantare än en glad 

vill att min kropp ska vara som min poesi helt ren

ålderslös könslös 

den extrema njutningen att ge avkall på all njutning 

väntar på att tiden ska börja gå baklänges 

så  att jag kan krypa  tillbaka in i livmodern

 läser texten som om jag hade regn i halsen 

var är du som vill fly in i mig 

tre ögon stängd mun 

inget är rätt blandat i mig

behöver en husse 

det saknar rimliga proportioner i hur mycket energi det går åt att vara jag

ändå är ingen lika uthållig 

går omättligt upp i saker eller inte alls 

tigger kärlek (pinsamt) det har jag gjort sen födseln 

förbyts på ett ögonblick 

jag svarar på tilltal ler om situationen kräver det

 stöter bort alla men jag kan inte älska mer än så här

det är vad det är 

jag består av dig 

Slussen i gryning 

i drömmen är ni alltid med mig min mor min mormor min syster mitt barn och min man 

min pappa är alltid död 

jag likt dinosaurierna dör ut 

aircon på Pom och flora får det att knottras och jag får gradvis nedåt tillgång till min hjärna 

snälla älska mig fast jag drömmer om att byta ditt blod med mitt

panikångest jag minns att du alltid stör när jag slappnar av för mycket 

föräldrar med barn på cafe tittar alltid längtansfullt på mig 

som om de bekräftar att min ensamhet är sundare än att ha familj 

så som jag är nu är precis den sortens människa jag behöver vara för att vara poet 

du glömmer aldrig din första panikångestattack min var på tunnelbanans röda linje mot Fruängen

En kvinnas hålrum

 ryska dockors trauma schablon 

för någon annan är jag allt jag velat vara

när någon säger att den vill ha mitt liv undrar jag om de orkat 1 dag 

Karlavägen i allen under regn träden talar människor slår ut

blommor blir ord

Fältan i Juli 3 nya böcker på bibblan sen hem 

tänker på dig så hårt att jag blir förvånad över att du inte trillar ner framför mina fötter som ett storkbarn

tar ännu ett  lån ett samtal med en diakon 

tänk att du kunde få den platsen inuti mig bara genom att finnas

det är så avlägset 

det är så nära 

det är min största smärta

det är så skönt 

förlorar dig varje dag

  där kom regnet och käkarna lossade 

Spanienfärgat hår jag kan sträcka mig till att alla kan välja bort alla

älskar blek hud sommar är så vulgärt hur naturen tar över 

gick halvfart på en fullblown gravid 

åh! en närbutik i mörker camel light 

man griper efter det som får en att försvinna

min kropp förvandlas inte så fort som den borde till stardust

att öppna en höft med ett knä

Svedjan vinbärssaft i flaska 

att jag inte kan krypa in i dig och gömma mig är den största smärtan 

tänkte dig förlåten för mig 

jag var ditt mötande fall 

försöker förtvivlat estetisera den nya versionen

 ännu mer potatis och solsken 

hur många dagar av samma sak ska en människa klara

försöker att inte tänka på hur mycket tid som gått

att jag inte sett dig sen september

jag kommer aldrig hitta den personen igen 

även om det fortfarande är du

alltid kommer vara du 

som livet i strypgrepp 

ännu mer potatis och solsken 

tar in klimatet i kroppen

 jag är en tömd smärtkropp näst längst ner i huset ligger och lyssnar på livet utanför

svag håller inget  Agony  på repeat en hel dag det är så tryggt dricker resorb suger på riskakor

drömmer hårt  om j och pappas saab 9000 

saknar när jag iallafall hade ett liv i luren 

datorn lovar regn 

och jag är livrädd för att aldrig saknas 

ett kliniskt konstant otillfredsställt dopaminbegär i en manisk utmattad apatisk kropp

otvättat hår  mitt tomma kön 

den utbytbaraste du sett

önskar att jag inte var så bra på att låtsas

känslan av att alla andra lever vidare och jag står ensam kvar

lutar mig på diktens ryggrad den vänstra  marginalen

våldsamma önskningar som att två av dig skulle göra universum komplett 

1 till din fru 

1 till mig 

jag har gjort mig själv till poet för det är det enda jag älskar

att Travis Scott fans buade ut Yung lean är ett rape utan dess like 

ni kan inte er historia Travis hade inte funnits utan Yung lean 

skäms horungar 

om du sett mig i sommar

 kanske du tänker att jag tappat glöden en aning 

det är sant men det har blivit enklare att existera

saker faller isär oberoende av hur mycket man försöker

fullständig symetri handlar oftast bara om kontrollbehov

Odengatan som en öppen våt portal 

jag ska inte ta livet av mig idag det är för vackert 

med juli och gatornas död hur nära jag är att skaffa hund nu och den sortens känslor

tänk att sitta på ett tåg till Newyork på 90-talet vara på väg till dig

47 år och the edge of existence och som alla anda åldrar blåser det förbi 

och trots allt så har jag lyckats med en enda sak att vara helt annorlunda allt annat

Inget är så attraktivt som det primitiva

 allt jag gör är gratis läsa skriva promenera 

sen laga en otrolig måltid på 3 ingredienser 

som drömmare är det naturligt att jag dras till det mest avlägsna 

det ouppnåeliga ljuset jag kan gå i oändlighet 

kanske tycker jag bara inte att livet är nog 

hur länge kan en musa förbli en musa

hur vet jag att luften jag andas i Zinkensdamm inte redan varit i dina lungor

att åldras är inte ett privilegium för alla 

hur många röster är viktigare än min kvar

när blir det min tur 

Det kändes som om jag skulle börja gläfsa av alla uteblivna år

 söker ingen mening bara ett sätt att finnas som funkar

man ler och följer leken 

att leva är att släppa taget 

mitt liv som vandringssägen 

olika grader av hänförelse 

dagboken syns i ögonen

fångar allt med mina antenner 

ge mig en natt 

en gång brukar räcka för min del 

där vi kysser varandra tills hela jävla världen stannar upp 

Vad finns du som känner istället för att tänka

 du som vågar vara dig själv fullt ut i sårbarhet 

om jag lyssnat på min hjärna hade jag aldrig lyst som jag lyser tro mig 

jag har gjort resan och ingen är avundsjuk på den resan tro mig 

jag vägrar skriva enkelt linjärt du kan kalla mitt skrivande banalt 

absolut men aldrig tråkigt du har en fattig själ om du inte fattar mig 

eller om du inte låter mig vidga dig 

våga mig 

behandla mig inte som ett exotiskt experiment med verkligheten 

något du bockar av på din bucketlist något som besjälar 

och sen återgår till ditt normala  pissliv 

ibland saknar jag att ha en kropp som kunnat föda ett barn men vi kan adoptera en hund 

det skulle kännas likadant för mig 

vrider min kropp till maxgräns kollar din senaste story 

och min äganderätt har aldrig känts starkare 

Brenda

 vill bandagera mina bröst hårt som Melinda i mitt liv som hund 

kylskåpets smärtkropp Snobbens lilla hand i min

du kan inte klappa ett rovdjur

det finns ingen charm i bekvämlighet 

tvåsamhetens ensamhet gör kroppen likgiltig 

 munnen stum släcker ögonen 

sambandet mellan din blick och min rodnad 

när jag var liten var jag kär i Axl Rose sen blev jag stor 

och blev kär i dig inte mycket har förändrats 

En hel sommar där jag velat presentera mig för evigheten

fångad av det jag aldrig kan komma nära 

ser en tysk film känner saker växa i mig 

julis särskilda slags våld 

augusti är en ängel med ett löfte om september 

känner ingen skam tvärtom beundrar jag min uthållighet 

min längtan är större än dig 

Orden är min muskulatur men dem räcker inte för dig

hög på min  ensamhet 

hatar att jag älskar dig 

under kastanjen där jag första gången skrev till dig 

jag är en sån jävla kliche som tror på cirkelslut

ansikten alltmer obebodda i juli

tredje ögats blessings and curst Jennies tappade tand

sockerdricka ur kristallglas 

du borde läsa min poesi och lära dig något om hur man inte safear i sitt utryck 

biomörkrets mjuka mun rad fyra stol 38 (längst upp längst ut) 

vad coolt att du ber om en specifik plats sa hon i kassan 

väntar in mörkret som öppnar upp för ljuset 

och om jag blundar nu så kommer du 

eller jag hatar inte att att jag älskar dig utan att du inte gör det tillbaka 

Vill att du rör dig

 kommer in i samma dans 

dämpade kroppsvarma sommarregnsgator och sen 

blommande billjus 

ditt våta hår eller pistoler 

tunga som genomborrar ett bäcken 

tar av dig ringen och stoppar den i min mun sväljer

pressar dig in tills jag känner mitt liv vilar runt dig 

mimar in i varandras munnar och sen 

din kanelbenstruktur mot min lakansvita tills vi vrider som en vattenfylld slang 

från ena sidan hotellrummet till det andra 

 Kärlek är en fantasi där vi båda försöker 

Såg på dig så hårt tills jag fick sänka blicken

små gester som kan förändra ens liv

skånegatan är julibedövad 

sjönk in i dig som genom vatten 

min fantasi knäar under verkligheten 

nervsystemet just innan våra kretsar kortsluts i en omfamning 

lika tidlöst vacker som en vampyr 

suget i ljumskarna och pappahänder

får mig ut i sträckbänk 

gnydde invärtes 

du är där ljuset börjar 

det som ljuset ger 

vad mer kan jag göra än lida 

förbli åskådare 

höll mitt skenande begär i kupade händer 

släppte ut det som gråt över londonviadukten 

för det som inte sägs kommer åter

Poesin som en underjordisk trädgård

 livet som om det är på avstånd 

jag kan se och höra att det pågår alldeles brevid

sömnens förintelse av alltihop om man lyckas nå den

allt är i andra hand män bostad böcker 

min look är typ bilolycka 

kramar kudden 

den kramar inte tillbaka 

dansare dör två gånger 

 längtar tillbaka till tiden då blåhallon från Bodyshop var det jag allra mest ville ha i hela världen 

Cantaloupe valley

 ett plant vackert duvbröst 

rymdvarelseblek hy

juli och allt fler män trillar ur sina bon 

låter kroppen komma ifatt huvudet

man måste först förlora sig (allt) för att sedan hitta sig som ny

där är jag nu i letandet är väldigt långt ifrån hon jag var

och har ännu ingen aning om vem jag ska bli 

jag vet allt om hur det är att bli tittad på men aldrig  sedd

annars går jag mest till bibliotek det är något djupt erotiskt med gångarna 

Sommarsorgerna

 hela stan bär spår av dig

kisar över Slussen och ner 

min kropp är helt låst i alla riktningar 

jag blottar villkoren för min egen förnedring 

det ni ser som personligt privat psyksjukt den största hemligheten 

d e t f i n n s i n g e n h e m l i g h e t 

 ingen väg till odödlighet bara gluggar 

yogan är en glugg 

mina ord ska leva 

Det känns som om jag dödat dig

 du har förvandlats till kära dagbok 

nymåne och en oerhörd lust att bli sedd hörd 

inte din vinkande men drunknande 

måste fortsätta se jagformens (min) överlägsenhet 

när man skriver sanningen förändras den 

sist vi hooka va jag Ricky Martins dansare nu är jag tydligen i klimakteriet 

och där i mellan hände  i n g e n t i n g

jag är inte deprimerad jag är förtvivlad 

köpte en stickad stor herrtröja i xl tog på mig den direkt som skydd 

gick och la mig 17 för att allt skulle gå över 

det är dags att jag släpper dig som  en verklig person 

jag har accepterat priset för min sk existens 

autro: ett våldsamt regn ekande kajor en granne som gråter Sigges pretentiösa sommarprat 

ljudet av lakrits i gommen som tröst 

vad är liv och vad är dikt

 vad är förhöjningens pris

om världen vaknade på min arm 

och jag för en gångs skull vann min egen tävling 

färgar botten gul 

tills ditt namn kommer upp 

förlorar igen 

47 år och maniskt rädd att aldrig få det enda jag längtar efter

så pass rädd att det verkade enklare att dö

den tvekande framtid är vår

nuet har ingen plats 

men allt kommer i fatt 

det finns alltid nya sätt att tänka det värsta på 

den svindlande närhet mellan två som egentligen inte hör i hop 

nåden i temperaturen 

Lördag och hela mitt liv står på spel så säg inte att jag bara ska gå dit

när jag förlorar känslan av sammanhang känner jag mig tvungen att göra något som har med dig att göra

för att inte tappa det helt 

något som håller kvar känslan av dig kvar i mitt liv 

varför blod är en vacker färg 

suger på cigaretten som jag sög på tummen 

för att förlänga njutningen 

Fame drar som yrsel genom kroppen

 möter dig i ögonhöjd jag vet att det stör dig 

det finns en spärr i ditt liv som ger mig lättnad 

jag är precis lika mån om att du förblir gift 

Bergianska trädgården minigrodor och små smörgåsar med kronärtskockor 

flädersaft teaterhud växthus regn mot taket hypnos 

livet fanns där fägring ett hopp om juli trots allt 

Em och jag Roslagsbanan 

våta räls 2 sorters glass 

Östra station ner mot Odengatan allt är möjligt och väntande 

pekar ut var du bor och det ilar till i ljumskarna 

4:an hem runt stan när Em hoppat av vid Fridhemsplan 

blundar och spjärnar emot med höfterna

för att känna dig så mycket det bara går 

Det finns en plats där ingenting består

 de blå timmarna mellan 17-19 för de otrogna l heure bleue 

Nya slussen kommer se ut så här långt efter vi som minns gula gången är gone 

vi som sett filmen G och fantiserat om Robban 

rökt inne på Debaser dansat till Timbuktus alla vill till himlen men ingen vill dö 

ändå dödade dem där vi sista gången någonsin hörde sweet jackie 

Gidlund fanns där inuti 

hur kunde ni Stockholmstad jag kommer aldrig förlåta er 

höftben som kallt porslin

låren slår ut i splitt över golvet 

skriver en dikt 

antikvariatet kyler händerna i handfatet 

andas igen

en förlorad balans kring oändlighet 

undergiven när det gäller 

flickan i kvinnan i djuret 

flickdjuret 

din tyngd i min mun 

något måste alltid stå på spel