Vad finns du som känner istället för att tänka

 du som vågar vara dig själv fullt ut i sårbarhet 

om jag lyssnat på min hjärna hade jag aldrig lyst som jag lyser tro mig 

jag har gjort resan och ingen är avundsjuk på den resan tro mig 

jag vägrar skriva enkelt linjärt du kan kalla mitt skrivande banalt 

absolut men aldrig tråkigt du har en fattig själ om du inte fattar mig 

eller om du inte låter mig vidga dig 

våga mig 

behandla mig inte som ett exotiskt experiment med verkligheten 

något du bockar av på din bucketlist något som besjälar 

och sen återgår till ditt normala  pissliv 

ibland saknar jag att ha en kropp som kunnat föda ett barn men vi kan adoptera en hund 

det skulle kännas likadant för mig 

vrider min kropp till maxgräns kollar din senaste story 

och min äganderätt har aldrig känts starkare