stöter bort alla men jag kan inte älska mer än så här
det är vad det är
jag består av dig
Slussen i gryning
i drömmen är ni alltid med mig min mor min mormor min syster mitt barn och min man
min pappa är alltid död
jag likt dinosaurierna dör ut
aircon på Pom och flora får det att knottras och jag får gradvis nedåt tillgång till min hjärna
snälla älska mig fast jag drömmer om att byta ditt blod med mitt
panikångest jag minns att du alltid stör när jag slappnar av för mycket
föräldrar med barn på cafe tittar alltid längtansfullt på mig
som om de bekräftar att min ensamhet är sundare än att ha familj
så som jag är nu är precis den sortens människa jag behöver vara för att vara poet
du glömmer aldrig din första panikångestattack min var på tunnelbanans röda linje mot Fruängen
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar