skånegatan är julibedövad
sjönk in i dig som genom vatten
min fantasi knäar under verkligheten
nervsystemet just innan våra kretsar kortsluts i en omfamning
lika tidlöst vacker som en vampyr
suget i ljumskarna och pappahänder
får mig ut i sträckbänk
gnydde invärtes
du är där ljuset börjar
det som ljuset ger
vad mer kan jag göra än lida
förbli åskådare
höll mitt skenande begär i kupade händer
släppte ut det som gråt över londonviadukten
för det som inte sägs kommer åter
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar