Nymåne i retrograd

 såg  det sista hoppet rinna  ur händerna ner i behållaren av förlorad tid

November du var vacuum 

och du har redan allt du önskar 

falsk marknadsföring månskensteater 

på kanten till det oändliga 

dödens gränsområde

det här som inte är har inget slut i mig 

har jag överlevt mig själv nu

jag måste bara flytta 

en sommar ett år eller 4 som helt saknade beröring 

jag hade varit mer älskad som hund 

har avtjänat dig 

vänner som känns som tyngder 

tappar det helt grät i en julröd body på hm 

när du går på vid 22 känns det som om någon piskar mig i typ 1:42 

hur förintar man en annan människa

 genom att aktivera möjligheten till att gå under som alla människor har inprogrammerade

i mitt fall är det att inte svara på tilltal 

trycker på alla mina inre knappar 

tystnad tär som svält 

en konstant känsla av att inte vara  någon värd att svara är outhärdlig 

det enda samtal jag för är med min kropp 

min kropp är ett epicentrum för impulser föraningar känslor förnimmelser

efter att ha begärt ihjäl mig i dig begär jag inget 

käkar som smäller igen i luften sväljningar av skam 

stannar i fantasin utanför är ännu farligare för mig 

hela mitt liv har gått mig förbi 

det finns ingenting jag tagit mig för som jag lyckats med 

jag älskar dig det gör ont  

försöker bli älskad på 3 språk samtidigt utan framgång

någon lånar min bläckpenna på cafeet skriver sitt nummer på en lapp

och lämnar till M i kassan 

kroppen som kanske hinner få kroppsminnen från dig innan den ger sig av 

la noche är blå snaran dras åt 

jag är väl  någons i förhållande till min spegelbild 

varje ord förlöser ett annat 

en blottställdhet man lätt blir beroende av som skrämmer de flesta 

i väntan på svar slår hjärtat som på ett infångat djur 

den som betyder mest på hela jorden är längst bort

hatar mig förmodligen jag kan fortfarande gå lite  längre 

jag har en resa kvar 

målar naglarna svarta tar en selfie på toan 

är återigen näst intill intakt tonnår 

kroppen ihopkrupen som ett litet rävdjur 

ensam lek med sitt kön i duschen allt är ett spel på liv och död 

allt jag begär är en glupskhet 

skrivandet som gloria och även om jag är skyldig är jag poet 

dumheten i alltings ihopkopplande med sk verkligheten fascinerar mig 

i bästa fall kommer något av det jag skrivit finnas kvar i din blick långt efter jag lämnat jorden

  föll direkt kunde känna hur du pulserade i hårsäckarna 

lika självklart som att håret växer ut igen

lockas jag in i de oåtkomligas åtråvärda labyrint 

snurrig yr berusad 

amygdala som en svullen persika 

tiden tickar i handleden var 11:11 är en närmare döden 

enda platsen jag är säker på är i himlen 

dina ord är tömda på blod 

fyller lungorna med luft släpper taget 

karman spelas ut tills sista kortet är lagt 

var möte är ett farväl

 ett vildsvin i bröstet och ler 

världen slår så hårt 

horoskopet säger en ovanlig kärlek 

all kärlek skulle vara mig ovan 

retrogradens missförstånd 

i dag för 4 år sedan hade jag sex 

på min gravsten " hon som dog av längtan" 

hon som visste allt innan det skedde 

kan jag glömma att jag inte glömt någonting 

snälla 

kroppen är så viktig det konkreta hur den betalar hyran genom linjering 

detaljerna ni aldrig når fram till 

ni är så upptagna av tingen 

att passa in skulle bli min undergång och ett svek mot allt jag drömt om

 du vet livet behandlade oss olika  

allt är tyst nu som i en tragedi 

kroppen skakar av en ensamhet större än niagarafallen 

gud är också i kroppen är jag schizo nu eller psykos går det att veta jag minns inte 

2 grät på klass och kramade varandra sa att jag är den enda som tar bort allt 

ändå är det jag som behöver låna pengar jag undrar hur det är att ha ett eget värde 

fontänen på torget tom på känslor

slutscenen: alla människors förmögenheter är luft när vi har 15 grader i November

årstiderna är vålnader nu

alla  blundar tittar bort bokar en resa 

att låta dig utplåna mig är det enda sättet att överleva dig 

livet känns som en ständigt pågående striptease until the final show för gud

 fuck! kan jag få 5 min av ditt liv 

fan! fattar du att jag är den som förlorar mest 

att allt är bara för dig alla andra levande är ointressanta 

du kan starta ett fucking onlyfanskonto i mitt namn och fylla det 

igår skulle Emil Forselius fyllt 50 det känns fortfarande som om han vill säga mig något 

måste jag alltid förlora 

kärlek har följt mig på avstånd genom livet 

den obesvarade är jag trogen in i döden 

alla säger att jag måste sluta försöka så jävla hårt 

men allt skulle kunna vara viktigt 

vändningen 

jag tror det handlar om vad man förlorat i livet 

angelägenhetsgraden 

och om jag inte  försökte vad skulle då inte födas

så jag fortsätter står rak i ryggen framför dig med allt jag inte har 

och tar emot dig för allt du är 

alla vill hänföra någon

 jag vill inte sluta vänta mig allt 

hur jävla ständig besvikelse än är

hur vid liv du håller mig 

Kungsbrostrand andetagen blir till  imma nu 

räcker det att älska ord

måste jag älska i verkligheten 

kan jag inte bara vara helt fylld av en fantasipojkvän 

lipa i fyra årstider 

ett desperat greppande  typ som när kaffet är slut är allt slut 

211

 brinn medan du kan i detta liv 

en hel natt utan sömn helikopterrånet allt tickar på jag har dig i fragment pixlar det hade kunnat vara du och jag på repeat all night long 

allt är en chansning

 min kropps konstanta klarspråk 2 år 1 vecka 1 dag har jag varit kär i dig 

eller besatt jag har aldrig fattat skillnaden

rakad bortom perfektion färgad plockad klippt 

lakanens styva linjer mot höftbenen och sen

hur hårt det vackraste kan krasa 

håll min tofs tills jag tror du gör det 

du älskar mig som stumfilm 

det finns ingen ände på vad jag vill dig 

i hela livet har jag hoppat på 2 palla vänta på 4:e ska det ske eller 6:e smäller det

  alla dikters du har stått kvar på kanten sett mig falla lagt huvudet på sned

och sen gått vidare i livet 

det här är min värld bara min jag har 4 digestivekex med smör och honung 

aldrig kan någon ta  ingenting från mig 

jag får aldrig sluta gå

det finns platser och personer man måste lämna innan de betyder allt 

den första snön skiktas över Odenplan som florsocker och jag tänker på Wikingsson

 när jag genar över till tuben

att vi har samma rabattknapp känns som Monopol syskon typ 

om du är på min frekvens finns inga årstider

 ingen linjär tid 

ett skott i länden första varningen eller startskottet

ett slut en början 

snö 

en längtan tar vid efter en längtan 

smaken av saffran bär med sig åren av avstånd 

som alla andra djur bryr jag mig inte om klockan 

bruset i örat Anna svarar på planet på natten  flyger jag 

haren vet inte att jag kommer men känner det i kroppen och så jag 

skriver mig inte fri men absolut sann 

sista gången jag såg min pappa vid liv blev jag så rädd att jag gömde mig under sängen 

if im not all in then im all out

 mitt universum utan Lars Eidinger är inte stort nog 

rabblar mina tacksamheter snuddar vid något slags liv 

kan jag tillbe något som ännu inte är grott 

första frosten dm dikten 

hur en enda tanke på honom är starkare än tusen som handlar om något annat 

känns som snöstorm i Berlin utan el jag hämtar ner det överjordiska

stearinet till underjorden 

nåden i att ingen människa klarar av att vara alltigenom konsekvent 

det finns egentligen bara två sorters människor de som tryckte tungan mot en frusen lyktstolpe och de som inte gjorde det

 alla kort jag spelar brinner upp 

sänker blicken för gud och dig tycks all tid oändlig 

för mig är all tid att förlora 

tar i allt jag kan

stupar utmattad 

att en gång för alla ge  upp  patetiska förhoppningar att höra till 

något någon 

skrivande människor ska inte tillhöra något någon

fullbordan enbart i dikt och bön 

kan du inte fantisera fram en älskare som försvinner när du är klar har du inte fantasi nog 

oliver och lightläsk

att ligga full på asfalten ämnad för något stort 

större jag skulle bli Britney well med facit i hand 

 övertygelsen att jag är så jävla speciell har liksom aldrig riktigt lossat 

den konstanta känslan av att vadsomhelst närsomhelst kan hända 

att alltid vara beredd 

den ständiga törsten den oförnimbara duloopen ha ha ha hela livet bortkastat för känslan 

det enda jag levt för och trots noll bevismaterial har jag tolkat allt som livsavgörande tecken

hur min hjärna ivrigt plockar fram hur exakt varje steg i mitt liv lett till dig 

ÄNTLIGEN fylls jag av adrenalin dopamin någon annan än mig själv 

mitt eget fjuttiga under existensminimumlife

jag lämnar allt följer dig varsomhelst till och med till den där pinsamma resorten 

solen går upp i slussen 

åh courtney

 rörelser som kändes i bäckenet 

att vara kär i dig känns som hunger games 

hur jävla lite jag är värd som människa  

trots att jag konstant överlevererar 

hur är det att vara vuxen och ha föräldrar som sätter ett värde i att göra allt för en?

pulsen i öronen 

snälla jag räcker aldrig förlåt 

är jag böjlig nog 

används som hävstång 

vet att min kropp hela tiden kan bytas ut mot en ny kropp att bryta ned

om ingenting är beständigt måste allt vara fotfäste därför är jag yogafröken 

om något mer nu inte händer så finns jag inte 

om att vara jag inte är våld så vet jag inte 

om eldar jag inte längre minns hur man tänder(tydligen) 

hur mycket frånvaro kan en enda människa bära

 det är som om orden är mitt enda  existensberättigande 

dikterna måste vara allt men det funkar ju inte så

tar i så jag spricker bokstavligt 

varför är ingenting annat viktigt för mig

sjunger som om det är första och sista gången 

och låt oss hoppas att det är det 

hur kan man älska någon  som man ännu inte känner 

hon på toan sa "du ligger nu  före hela världen i passion" 

det är nog mer det att jag slutar aldrig vara konstnären 

ge mig ett intryck starkt nog och jag följer det till världens ände 

en affär börjar med en sinnessjukt lång uppvaktning av den ena och ett lika sinnessjukt motstånd från den andra inför det båda vet ändå måste ske när allt blivit oemotståndligt

 skjuter fram höften 

hjärtat leder aldrig funktion före känsla  

faran i att älska någon fullt ut 

skulle aldrig varit så vacker

vissa tider är gjorda för fullbordan 

den svindlande närheten hos två som egentligen inte hör i hop 

allt har sin mening och väg dit

min är in under din tyngd 

den sista början 

det första slutet 

jag var inte beredd på att förlora något (så mycket)

jag hade velat ha något (allt) 

skulle skydda  dig med våld 

käken drar ihop sig mot fullmånen

 grenslar dig med ögonen genom luren 

om en kvart går du på och jag lägger mig ner på badrumsgolvet 

om 1,40 är din skjorta våt hur är ditt skrev undrar jag 

har sparat mig i år nu jag är ett ostämt piano

låt oss vara vänner som inte kan låta bli varandra 

det var faktiskt du som började på den indiska restaurangen första pandemisommaren 

du satt i fönstret och jag gick förbi 3 gånger för jag blev beroende av hur du såg på mig 

sveper November som en mantel

 gatljusen smeker själen

äter en Felixpaj som om det var 99 blandband  och min collies  långa nosavtryck på bilrutan Mazda 323 i guld

endast de starkaste träden har löv kvar  nu 

naturen tystnar på kommando 

jj tar sig in det är ömt oändligt ömt 

gomseglet över slussen mjölkvita dimmor 

kommer jag gå genom natten 

vill du ens det här med mig som jag vill 

min längtan har alltid sprungit före mig 

kastat sig rakt ut 

knulla mig med tvsmink

 kollar klippen på cafe det dånar i öronen av blodtillförsel 

hihatten bönfaller mig när dina ögon snurrar så där jag beslutar mig för  att det är min favoritgrej hos dig

saliv utsöndringen som när man tar första tuggan av en pizza och hela munnen fylls 

suget som en fysiskt töjande vävnad 

energispråket det vi föddes med från kropp till kropp

just här och du vidgar mig som grönska 

bit i rosen svälj oblaten för jag vet vem som tänder stjärnorna 

11/11 11:11 portalen

 rykta mig 

obarmhärtigt blå tystnad 

drömmer min kärlek så långt den når

för alla är någons längtan ju 

Mattis piano  kaffe 

frånvaron flyger som svalor in och ur bröstet 

vattnar alla ingen släcker mig inget 

din tid har fått mer än nog av dig i den sättningen jag svär 

sköljer ansiktet med is går ut som om inget hänt 

det värsta är att jag alltid lyckas

11/11 11:11 tänder ett ljus för fullbordan 

om du visste att jag skulle dö skulle du svara då

 skulle du ha något att säga 

skulle du röra mig 

skulle du hålla mig med öppna ögon 

skulle du förstå 

skulle du leta innanför 

skulle du le när hjärtat mitt pressades ut genom munnen

skulle du ljuvligt långsamt ljudlöst 

skulle du ge mig tyngden till sist 

skulle du låta nuet ta dig med till min värld 

skulle du genomgå den oundvikliga ceremonin 

skulle du be mig att aldrig säga något 

bända upp  munnen med fingrarna 

skulle jag ens överleva dig  

och vem skulle jag säga något till det är ju bara dig jag vill prata med 

det går inte att fly från att försöka

 med vetskapen om dig

när huden spänns 

byter lakan 

kallar på dig  som om varje gång var den första 

(det är ju det)

all åtrå tvinnas av avstånd 

spinner min kropp är förvånad 

den fick en chans till

vad ögonblicket än kräver 

när begäret äntligen byter förseglingen 

blygseln trycks ner längst låren 

det går inte att fly från att försöka 

med vetskapen om dig 

jag är en människa som håller på att förvandlas till djur

 din blå ouppnåelighet 

min röda dyrkan 

kameralinsen glansig av estetik

den dödliga våglängden 

skammen smeker en galen decades av avvisningar 

hjärnan gör sitt yttersta för att inte gå dit 

att vara barn och förfrysa av rädsla

att vara vuxen och förfrysa av rädsla inne på Ica aptiten vid satsumasen när hjärnan trots alla sjuhundra år terapi lyckas 

förbi your famous barriärer och vidare in befrukta dina innersta tankar låta de växa som maskrosor

 vaknar av att jag ylar som en varg

hoppas att  du hör och ylar tillbaka till mig 

passerar restaurang Landet och känner en sån oerhörd tacksamhet över att det inte är juni

och jag står kvar på baksidan och kedjeröker

sommaren är alltid precis runt hörnet

Trump är headclown igen Jonte har fått en filmroll med Malcovich

en dag ska  du pissa ut ditt hjärta av olycklig kärlek

HATE TO SAY I TOLD YOU SO

 för gud har satt könen på våra kroppar vi knullar som gud vill vi ska  knulla

att bara en gång ha din lukt 

sanningens salt 

 har valt fel stad att bli bortglömd  i

skriver ett brev en bok en dikt

trauma är ett liv i förlängd exponering 

Stockholm du lyser som en maskin 

alla är vackrare i November 

allt är ännu oavslutat 

låt din lekamen komma 

en uppknäppt body 

direkt utan spel 

den våta huden mage mot mage

de vackraste kvinnorna  är de som helt enkelt tar över den de valt ut 

gränslar 

aldrig ensammare än i Juli 

såklart kan man i varje sekund sluta

eller börja om från start

förlängd exponering i en värld innan innan 

före ett före för 

hon älskar inte dig och du älskar inte henne 

rullar av ett behov avklarat som att plocka ur diskmaskinen

han tvättar kuken i duschen 

hon till ljuset av en mobil 

era själar dog av bekvämlighet 

gå vidare bara 

snälla 

när universum talar

 tar eviga promenader och säger aldrig till någon när jag gifte mig första gången 

eller när han sa att han älskade mig mitt yngsta barn och andra trivialiteter 

öppna situationer merch in på listan tacksamhet långt hår young habitus

gnyr allt oftare vaken och i sömnen 

jag vet inte vad det betyder

kokainguden och kokaingroupien kärt barn osv jag ser allt

att stå på ett bands raider jag knullade inte de ville ha mig till bords

alla reflexer intakta 

utplåning tack!

Skriver i serveringsgången på Rival pommes frites skålarna får det att vattnas

som  Adam Brodys sätt att kyssas hur han alltid greppar hakan först 

ifrågasätt aldrig en sinnlighet 

ingen förblir otillgänglig 

November du är så omedelbar 

dricker ingenting alls längre det känns så ointressant  

nämn ett högre rus än lusten att ge upp allt för nuet

hur du såg in i  mig sög på revbenen 

minns du när du la plektrumet i min hand och jag slickade fingrarna som en katt 

bultar mot mitt bäckenhölje 

jag kan se exakt när jag slår ut i dig 

att gå synsk genom Drottninggatan en lönelördag

 allt sker i kanon innan det händer 

min "våning"  är en livmoder en ensam dagbok med lås och nyckel 

begäret som hundens hunger 

när någonting betyder allting 

viskade i ditt öra "ta över mig" just innan du gick på

blicken sen kommer aldrig kunna tänka på den utan att utplånas

älskar hur sant det imaginära känns det är alltid mycket intressantare än livet din boner

kortet till hotellrummet inget fullbordar mig som att bli övergiven 

jag har inget annat motiv än att dyrka dig önskar jag hade ett originellare sätt att göra det på som intresserade dig 

detsamma gäller mitt konstnärskap som missbrukas genom ignorans 

den dagen du ser mig det kommer vara spektakulärt den viktigaste dagen i ett liv

 när Jocke Berg sjunger om Depeche på en efterfest  i Berlin

jag skulle göra vadsomhelst för att bli kvar sist med dig på en fest 

så jag dog och återuppstod 

eller bara dog

det där som skiftar i din iris när ögonen rullar 

allt du håller inom

jag vill se  det 

hur du kväver dig själv

är det verkligen bara jag som kan se det 

du  är gjord för så mycket mer 

och baby jag har aldrig varit bra på att ta ett nej