oliver och lightläsk

att ligga full på asfalten ämnad för något stort 

större jag skulle bli Britney well med facit i hand 

 övertygelsen att jag är så jävla speciell har liksom aldrig riktigt lossat 

den konstanta känslan av att vadsomhelst närsomhelst kan hända 

att alltid vara beredd 

den ständiga törsten den oförnimbara duloopen ha ha ha hela livet bortkastat för känslan 

det enda jag levt för och trots noll bevismaterial har jag tolkat allt som livsavgörande tecken

hur min hjärna ivrigt plockar fram hur exakt varje steg i mitt liv lett till dig 

ÄNTLIGEN fylls jag av adrenalin dopamin någon annan än mig själv 

mitt eget fjuttiga under existensminimumlife

jag lämnar allt följer dig varsomhelst till och med till den där pinsamma resorten 

solen går upp i slussen