någon lånar min bläckpenna på cafeet skriver sitt nummer på en lapp
och lämnar till M i kassan
kroppen som kanske hinner få kroppsminnen från dig innan den ger sig av
la noche är blå snaran dras åt
jag är väl någons i förhållande till min spegelbild
varje ord förlöser ett annat
en blottställdhet man lätt blir beroende av som skrämmer de flesta
i väntan på svar slår hjärtat som på ett infångat djur
den som betyder mest på hela jorden är längst bort
hatar mig förmodligen jag kan fortfarande gå lite längre
jag har en resa kvar
målar naglarna svarta tar en selfie på toan
är återigen näst intill intakt tonnår
kroppen ihopkrupen som ett litet rävdjur
ensam lek med sitt kön i duschen allt är ett spel på liv och död
allt jag begär är en glupskhet
skrivandet som gloria och även om jag är skyldig är jag poet
dumheten i alltings ihopkopplande med sk verkligheten fascinerar mig
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar