mitt universum utan Lars Eidinger är inte stort nog
rabblar mina tacksamheter snuddar vid något slags liv
kan jag tillbe något som ännu inte är grott
första frosten dm dikten
hur en enda tanke på honom är starkare än tusen som handlar om något annat
känns som snöstorm i Berlin utan el jag hämtar ner det överjordiska
stearinet till underjorden
nåden i att ingen människa klarar av att vara alltigenom konsekvent
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar