min prana är din att bada i

 anna räddar mig igen 

andas ut som en skeppsbruten når land

gråter en liter 

ni ligger kvar i sängen som om ni har all tid i världen vilket jag inte har 

vilket ingen har men ni är kvar i era relationer på slentrian 

öm i själen håll mig som om jag var ett spädbarn 

och förlåt månen för att jag skyllde på dig det var min far som vred nacken ur led 

post du dvs allt vad ska jag fylla mitt sk liv med 

hela mitt liv sen jag rymde hemifrån har varit frihetsåldern utan barn parrelation fast jobb hus bil monogami jag har aldrig haft ett enda vuxenhinder 

men det går inte en dag utan att jag blir övergiven återigen 

minns: jag finns här varje gång ingen annan gör det 

eld i händer

 vaknar 03:15 av att fullmånen gett mig nackspärr 

presenten jag inte önskade mig

livet fuckar en vidare  

du spelar spel där du räddar världen för att slippa rädda dig själv 

när är det rätt dag att gå på 

inget kvar att vinna eller förlora 

snälla ge den som lever uppmärksamheten 

en eld som måste tas emot där den får brinna 

det som återstår : förbli fri sann och närvarande 

Mimosasäsong

 Reimersholmeshotell och Emilia som extra hud 

2 glas vatten och att sluta älska dig är som att glömma hur man cyklar ju 

innerligt väntandes ständigt beredd att ta risken i en konstant frigjord verklighet

jag fick faktiskt respit i var spegel igår

så länge jag håller mig i mörkret åldras jag inte 

i slutet av dagen handlar det bara om vad jag är villig att tro på

hur långt jag är beredd att gå till vilket pris som helst 

jag saknar att vakna och vilja något

 knulla tex 

du går mot mig på alla gator nu ledddjuret 

fullmånen drar i bäckenet 

i hela mitt vuxna liv har jag varit för gammal för dig 

men jag går för långt in i varje dröm så 

kan du borsta mitt hår 

det finns bara en väg ut och det är gud 

mental boner polkagrisdadlar 

buktalar med min död 

så länge jag sluter ögonen är du med mig 

som våta tulpanhalsar i början av mars 

ung könet glänser som organen på ett öppet rådjur 

jag är så mycket värdigare om vintern 

den helige andes nåd

att suga på din tunga som andra språk 

du är min hjärna nu säger jag till snobben 

tårar från en sista förälskelse 

tryck mig mot madrassen nu innan jag kräks av skam för att jag försöker så mycket 

mitt liv fram tills nu har varit en villfarelse 

soon to be dead poet society