29 grader resorb och Winnerbäck i högtalaren
låten ni spelade i Oslo tittar ner i knät
flätar fingrarna till en bön
före dig så visste jag inget om väger som inte leder tillbaka
kollar klockan i luren inte för jag bryr mig om tiden
bara det att det räcker nu
ju längre tid det går i från ju mer främmande mig själv
pressar kroppen mot väggen för att känna något mer
hur många gånger kan den här arma kroppen starta om
du pratar som om morgondagen betydde något
vi är olika där jag är klar här
allt är för mycket
allt är för lite
samtidigt
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar