tisdag 17 november 2026

det är natt på madrassen vingarna utfällda man anar kroppens tyngd

jag vet med säkerhet att om vi tillbringat mer än ett dygn i hop hade vi haft ihjäl varandra
och det är en ynnest i sig 
innerst inne är jag inte modig jag har bara inget val 
är fasansfullt trött på att inte kunna leva lika lätt som ni 
att vara så konstant utblottad 
detta ingenting är trots allt allt för mig 
allt kan hända och allt händer till och med det mest otroliga som att Ethan Hawke kysste mig på munnen
man måste dyrka barnatron i var person 
hålla siktet på dimensionen där allt börjar där ligger min befrielse 
som kunde skett om inte motstånd funnits eller val 
det är såklart en extremt komplex situation när man står framför en person 
och samtidigt existerar inuti den personen 
jag har satt så många spår i din hjärna jag är stolt över 
att vara besatt befriar mig för stunden att leva i drömmen 
där har jag sammanhang inlindad i mina naiva föreställningars mjuka bomull
alla drar sig undan förr eller senare så funkar sanning 
den lilla ambulerande enmansteatern med alldeles för dramatiskt språk rullar vidare 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar