för jag svär att ingen annan i hela världen har fått mig att må så här
skriver töntigt andas tunt
4 vakna dygn stesolid allt medan du är i princip omedveten om min existens
kärlek kräver ju inte kärlek för att välta en
den sprider sig själv som en skogsbrand i LA
Min läkare sa du har tur de flesta känner inte så mycket på en livstid
men nu måste du sova lilla vän får ett klipp där du drar upp gylfen och knäna viker sig
gråter framför mjölken på Willys för jag inte är där
centralbron snurrar som en tvättmaskin
akuttid blir stesolid
jag "vet" allt även utan fungerande hjärna
att Snobben behöver mig
vem ska annars hålla för hans ögon om natten
han har ju inga ögonlock
att ständigt längta är starkare än statisk trygghet
jag vill åka till ön
jag vill dö inuti dig
du är mitt liv
du är min död
dina starka lår runt min nougattorso
olja i händerna istället för svar
rädsla är förutsättningen för all typ av kärlek
att vara inuti det man önskat sig i hela sitt liv och känna hur det avtar
att låta kärleken komma och gå
ha salt på pannkakorna för själens lameller skriker rakt ut
pressar bröstet mot orden skickar slutet
vi kommer att förbli främlingar
du ifrågasätter inget verkar ha hur mycket liv som helst kvar
alla har en punkt i liver som är alltings mening du var den punkten för mig
du litar blint på det som varit jag på det som är
det här är en homage till allt vi kunnat vara
allt
stryker mig mot din chattikon
får skeppsbrott
blir på rymmen
översinnlig
hela havet stormar och så jag i överslagshandling
diktjagets horiga beteende och dms
hon som knullar frukter med fingrarna
glider in i lusten att förstöra för mig själv
betyd något eller dö
inga tabletter tar mig natt 3 det är för starkt maskineri
en cabare för 1
går jag inte över några gränser går jag hem
min kropp står öppen driver mig till vansinne
låt mig begravas i vatten och näckrosor
utan trosor
(jag kan inte sluta sa jag)
håll fast mig när jag skriver till dig
pressar en persika mellan låren tills den spricker
tänker på Timothee Chalament
bär mig i nackskinnet som en hundpappa
knulla mig med svansen mellan benen
min insomnia är självlysande nu
dra flätan bakåt
plötsligt har jag hål i mina vans igen
plötsligt är jag inte längre 27
drar åt spännbanden jag sitter för löst
bakåtstrukna öron tuggar på ditt betsel
spelar död går ner i brygga
alv ängel alien anomaliflicka rullar runt sitter i splitt
den sorgligaste verkligheten är att jag inte var på låtsas trots allt
allting som får plats i min mun
våldta mig mellan yogaklasserna
dela brythjärta
mata mig som en fågelpappa med blått hubbabubba
kär eller självmordsbenägen
du är oändlig i mig
det finns ingen annan väg ut än in på djupa hav
på tuben hem från odenplan läser jag att jordens varmaste dag någonsin har noterats
får frossa och en förlamande känsla
ser mig omkring och allas ögon är vidstängda
vänder det inåt som våld
jag måste själv bära jordens undergång
ni andra ska till Zakynthos en sjunde gång
om inte du ingen
Inlägg
Alla kommentarer
