jag är en tömd smärtkropp näst längst ner i huset ligger och lyssnar på livet utanför
svag håller inget Agony på repeat en hel dag det är så tryggt dricker resorb suger på riskakor
drömmer hårt om j och pappas saab 9000
saknar när jag iallafall hade ett liv i luren
datorn lovar regn
och jag är livrädd för att aldrig saknas
otvättat hår mitt tomma kön
den utbytbaraste du sett
önskar att jag inte var så bra på att låtsas
känslan av att alla andra lever vidare och jag står ensam kvar
lutar mig på diktens ryggrad den vänstra marginalen
våldsamma önskningar som att två av dig skulle göra universum komplett
1 till din fru
1 till mig
jag har gjort mig själv till poet för det är det enda jag älskar
att Travis Scott fans buade ut Yung lean är ett rape utan dess like
ni kan inte er historia Travis hade inte funnits utan Yung lean
skäms horungar
kanske du tänker att jag tappat glöden en aning
det är sant men det har blivit enklare att existera
saker faller isär oberoende av hur mycket man försöker
fullständig symetri handlar oftast bara om kontrollbehov
Odengatan som en öppen våt portal
jag ska inte ta livet av mig idag det är för vackert
med juli och gatornas död hur nära jag är att skaffa hund nu och den sortens känslor
tänk att sitta på ett tåg till Newyork på 90-talet vara på väg till dig
47 år och the edge of existence och som alla anda åldrar blåser det förbi
och trots allt så har jag lyckats med en enda sak att vara helt annorlunda allt annat
allt jag gör är gratis läsa skriva promenera
sen laga en otrolig måltid på 3 ingredienser
som drömmare är det naturligt att jag dras till det mest avlägsna
det ouppnåeliga ljuset jag kan gå i oändlighet
kanske tycker jag bara inte att livet är nog
hur länge kan en musa förbli en musa
hur vet jag att luften jag andas i Zinkensdamm inte redan varit i dina lungor
att åldras är inte ett privilegium för alla
hur många röster är viktigare än min kvar
när blir det min tur
söker ingen mening bara ett sätt att finnas som funkar
man ler och följer leken
att leva är att släppa taget
mitt liv som vandringssägen
olika grader av hänförelse
dagboken syns i ögonen
fångar allt med mina antenner
ge mig en natt
en gång brukar räcka för min del
där vi kysser varandra tills hela jävla världen stannar upp
du som vågar vara dig själv fullt ut i sårbarhet
om jag lyssnat på min hjärna hade jag aldrig lyst som jag lyser tro mig
jag har gjort resan och ingen är avundsjuk på den resan tro mig
jag vägrar skriva enkelt linjärt du kan kalla mitt skrivande banalt
absolut men aldrig tråkigt du har en fattig själ om du inte fattar mig
eller om du inte låter mig vidga dig
våga mig
behandla mig inte som ett exotiskt experiment med verkligheten
något du bockar av på din bucketlist något som besjälar
och sen återgår till ditt normala pissliv
ibland saknar jag att ha en kropp som kunnat föda ett barn men vi kan adoptera en hund
det skulle kännas likadant för mig
vrider min kropp till maxgräns kollar din senaste story
och min äganderätt har aldrig känts starkare
vill bandagera mina bröst hårt som Melinda i mitt liv som hund
kylskåpets smärtkropp Snobbens lilla hand i min
du kan inte klappa ett rovdjur
det finns ingen charm i bekvämlighet
tvåsamhetens ensamhet gör kroppen likgiltig
munnen stum släcker ögonen
sambandet mellan din blick och min rodnad
när jag var liten var jag kär i Axl Rose sen blev jag stor
och blev kär i dig inte mycket har förändrats
Inlägg
Alla kommentarer
