tisdag 5 juli 2011

Jagar.


Jagad.
Äger just nu bara en riktning som är så naiv att jag vill skjuta mig själv.
Min desperation är kontrollerat okontrollerad.
Jag måste byta fokus. Vi måste ses när vi är lika. Lika eller inte alls.
Framgång vs undergång.
Ledsen om jag tråkar ut er. Jag tråkar ut mig.
Så ensam som jag är nu vill jag aldrig mer vara igen.
Trillar djupt ned i underlandet där svarta sagor vävs & känslor får ord.
Jag älskar dig. Skratta åt mig men jag menar det.

7 kommentarer:

  1. så ensam som jag är vill jag inte längre vara...som du sa, hundar som oss...när...

    SvaraRadera
  2. sv: Förundras alltid av uttrycket "... dina ord"; intressant att man kan göra ord till sina egna på något sätt. De ord som blivit mina ska jag dock bränna upp, som en utmaning kanske, men främst som ett sätt att gå framåt.
    Kanske kan komma någon text, någon gång i framtiden, som inte passar någon annanstans än på bloggen, annars - allt som allt - känns det som jag är klar med det hela; medan skrivandet just börjat.

    SvaraRadera
  3. du skriver så bra, även om texterna svider. fin bild också. Kämpa.

    SvaraRadera
  4. ...kontrollerat okontrollerad! Take care.

    SvaraRadera
  5. mm du skriver verkligen bra

    /maria

    SvaraRadera
  6. vi lever samma känslor samtidigt, väldigt ofta.

    SvaraRadera