fredag 11 november 2011

Så jag har spenderat knappt 2 förtrollade ,förunderliga,hypnotiserande timmar framför Jonathan.

Måste hämta andan. Plocka ihop mig. Hur? Jag vet inte. Jonathan är så där på liv & död. Bedjande. Han tar i från tårna & vrider ur sig vidunderliga textrader på den fina tunna linjen.
Det tar 3 låtar ungefär innan han öppnar ögonen. DEM ÖGONEN. Han är både modig & rädd i samma kropp. Södran passar honom utmärkt. Det blir så nära.Som att vi sitter inuti hans hjärta.Det är bäcksvart,melankoli & den blomstertid nu kommer orglar.
Som bäst är han när han nästpå marscherar ur sig text. Man vill hjälpa till så mycket känns det. Man vill släcka bränder,kriga ut alla demoner i hans namn.
Det finns olika sorters ljuvligt Jonathan är en sort.
Liksom hjälterligt utmärglad.
Helt unik i sin kämpande sköra varelse.
Tack för ikväll pojken med kindbenen.
Med dig vill jag krypa in i ett kaleijdoskop & aldrig komma ut igen.

2 kommentarer:

  1. Jag säger som Little Steven: What do you say??????

    SvaraRadera
  2. Åh så du såg Jonathan Johansson på södran alltså. Lite avundsjuk måste jag medge. Men valde att medveta hålla tillgodo med Gbg i somras när han spelade 01.30 i Annedalskyrkan. Magi! Han är magi! Jämt!

    SvaraRadera