Om att vara du inte duger var du det duger

Helgen flyter med regnet och jobb .Träffar en fin vän på Lördagen tar en öl pratar Guns och vi har verkligen trevligt han är verkligen fin och gråter mitt i allt runt 23 säger jag att jag verkligen måste gå hem och det känns verkligen lätt i kroppen Götgatan St pauls Mariatorget Hornsgatan .
Någonstans där i ruset av vännen som kanske är så mycket mer än vän har jag ringt Kattpojken i fickan får en klump i magen när jag ser det mest för varför universe? varför vill ni blanda in honom i den här natten ? Jag var ju glad nyss försökte verkligen livet osv.  Hela natten som följer drömmer jag mardrömmar om att han ber mig låta honom vara . Får stiga upp flera gånger för att försöka drömma om.Låt mig vara då! Vill jag skrika. Gå ur mig!
 En dag med dig är vakna i tvärkast runt 08:50 den rörelsen känns  som en centrifug genom kroppen  sen är det nån förflyttning runt 10 vid 12:40 undervisar jag och har oftast just lagt ner klassen för meditation du är utomhus röker och det är den gången på dagen det känns trivsamt att ha dig här
 Em är  rätt lugna då brukar jag "sova själv " i siesta runt 22 förflyttning igen runt tolv ett kliver du i sömn och in i mig och det känns nästan lika mycket som uppvak  så här har det varit sedan jag minns knappt längre och tiderna ovan är bara dem största känningarna dem som är oftast förekommande när du dricker eller har...ja det vill jag fan inte ens tänka på så låt mig vara om det inte ska vara vi gå ur mig för fan!
Jag behöver verkligen inte din astralkropp här om den med hud och kött ej är till låns.
Hela söndagen är jag fett sur när jag känner kasten vill jag bara gråta av utmattning för om att vara jag inte duger då vet jag inget annat och jag som alltid har kunnat lita mer på min intution än verklighet det makes no sense det här  nada mening.
Jag har försökt med minst 10 dudes dem senate 5 åren men ni fortsätter sätta ner honom framför mina fötter och du själv är lika motsägelsefull du skriker att jag ska gå utanpå samtidigt som du sover inuti.
Natten i natt den mellan Söndag och Måndag vågade jag knappt somna om mardrömmarna skulle komma tillbaka men det var en lugn natt du grät och bad om ursäkt .
Jag vet inte för vad. Eller jag vet oron men nej det kommer ej ske inte i detta liv inte pga dig.
Meningen med livet är att sammanlänka allt.