Sparven

Du du för dig som ljummet
smaken av brandgult
djupt in i staden jag aldrig går
där dem äldsta gatorna möts
talar lent som sorbet
något fattas
du vill ut
eller in
ögon skriker som barn
eller stadsmåsar
om jag bara vågade
skulle jag bjuda dig på The
för du känns för ömtålig för alkohol som jag