Lättar
mitt heroin
senare ser jag oss bada i Tanto vi är snart där
jag i lite för stora förhoppningar
du i lite för små badbyxor
vi bygger vår bubbla före syren
knappt nuddar vi mark
det kunde varit på tusen andra sätt livet
men ingen av oss kan vara utan
det självklara
vi är en lekplats
en omättbar hunger
kroppar hemma inuti varandra
det kanske inte är logiskt tryggt eller praktiskt men det är ju inte det livet
det vi har är oundvikligt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar