Bär din diagnos som en superkraft

Du svarar så sällan & inte på det jag frågar du frågar mig inte heller hur jag mår
jag får inte vad jag ber om och vi ses inte
så vad fan håller jag på med?
Varför är det så viktigt för mig att du vill ha mig?
Det är så mycket som är spännande runt mig som jag bara kisar bort.
Varför?
En annan sak som äter upp mig just nu är diagnoser och dess ägare som stoltserar med dem gömmer sig bakom skyller på dövar. Det är diagnosen som ska få plats i mig inte jag i diagnosen.
Bara att se och sanna diagnosen som ett problem äcklar mig nu. I en flock är mina egenheter och problem en tillgång som samhället dövar med medicin. Mitt paniksyndrom beror knappast på avsaknaden av medicin. Superkrafter som mani behövs i flock den personen kan jaga mat i timmar dygnet runt. Den som är extra känslig är extra lyhörd för fiender den som är enstöring kan hålla vakt and so on. Bär dina superkrafter som en krona .
Jag vet det här kanske är fett provocerande det är okej det handlar inte om att något är rätt eller fel det är bara olika sätt  men på 20 år i psykvården har jag varit sjukskriven en vecka jag har hittat nya sätt nya yrken gjort om mitt liv för att fungera.
Inte en dag har jag hängt upp mig på någon annan .Alla nätter på psykakuten har spenderats ensam och det handlar inte om att ensam är stark absolut inte utan ta lite jävla ansvar över ditt liv lägg inte upp det på någon annan.
Vad jag behöver nu är att kisa ut dig låta ölen rinna ner i halsen bli smekt en hel natt
greppad om att vara längtad efter tillbaka vara någon man vill svara ivrigt ingen man håller på halster.
Vi får se om du saknar mig sedan när du ska vara som lyckligast.
Det är jag som måste säga hej då .