det hade kunnat vara alltings verkliga början i en annan stad nattpromenader upptryckta i gränder inflätade ingen oro för att bli sedda dygn av våta mjuka hårda ingen sömn att tala om matandes

men du vill inte lika
 och jag klarar inte mer väntan
har aldrig klarat
 ändå så mycket väntan för dig
jag hugger inga ryggar
jag vänder inte heller om
minns det
spelar inga spel har aldrig gjort ändå så mycket spel
du har fått ta tid jag menar verkligen tid månader
du är speciell minns det

håll hårt i din mjukhet
 återgå till det du tror är kärlek

jag kan leva på ögonblick men jag överlever inte på ingenting
morgon kaffet bryter upp
vi hade kunnat vakna  kropp mot kropp
varandra till frukost lunch middag

sommaren kommer
och om du möter någon som jag längst vägen lev då
chansa lite va inunder hennes kläder och hud
bit henne för alla bett du aldrig tog på mig
och när hon ber dig
ge
ge och ta emot
låt henne inte vara för alla gånger du låtit mig vara okej
och om du möter mig låt mig passera med ett leende
och om det  suger det till så  som det suger till av allt vi delat
låt det kännas och minns hur allt jag bad dig om var :
andas känn