allt är så långt senare och jag tänker hur är det möjligt att samma pojke gör mig galen och 14 år fnittrig samtidigt
går allt djupare in i dig på håll omärkligt
du vet alla har en ingång som en akilleshäl
jag har inget skydd för dig kvar inga regler gäller på jag och du
knäar golvar mig river muren med en blick
blicken som glittrar tusen hav även i februari när solen inte sken
inuti dig är det alltid varmt vatten man kan alltid nattbada
blicken som klick sug du får aldrig gå
luren och grönt blinks dans
och så framför i soffan får svårt att fokusera av så kort avstånd
försöker vända om för det finns seriöst inte ett enda verkligt sammanhang jag kan sätta in mig hos dig
utom hud
så blundar jag minns din smak rullar ut röda mattan till min igång fuktar läpparna för jag hör allt du inte säger tydligare
måndag 24 april 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar