Tussilagon och alltings inträngande

håll om mig
jag behöver det
tappa mig inte
dö med mig

 ingen av oss vet varför ingen av oss vill gå
 som om våra kroppar är allierade mot världen men också mot oss
det vi har lever sitt eget liv
 oberoende

du vill ha mig
 men gör inget åt det
jag önskar att du förstått att det är värdefullt
att jag är värdefull
du kommer inte möta någon som mig igen
kanske är det bra
jag önskar bara du fattar vad det är du låter passera 

(sen den mest mytomspunna nattsvart den oändliga monologen,men jag återkommer till honom)

kom min dyraste vän
 vi lämnar vintern
lämnar du

stålet är hennes
släcker hon din törst
hur orkar du fästa blicken ens  när blodet rusar till kuken
du vet min smak
hur kan du sova ens med den vetskapen

det är lätt att stanna men kommer du överleva då
bara du överlever
ok