det är så skönt att alltid ha något att skylla på
slippa ta ansvar för sin egen hjärna
Ju mer liv jag levt
desto mindre blev det som jag tänkt mig
och lite mer utflykt
missförstå mig rätt
men jag vill falla varje gång
vara innanför din iris och din
jag behöver inte räddas
når inte ner längre bara upp
& så du någonstans längst vägen nu
är du nästan hemma
och det är precis där
du är som längst ifrån ditt köksgolv
du kan känna hur det verkligen känns att känna
bara genom att finnas
inte förstå
det är bortom det baby.....
lossa ditt random liv med jeansen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar