116 dagar

mitt i livet
kanske slutet
eller har det inte ens börjat
en helt obetydlig sommar
passerar näst intill obemärkt
det finns ingen bro jag inte kan spränga bort ifrån mig
ingens övergång
fri men besatt
död stad
lång varm oändlig asfalt
bottnar men badar inte
törstig lugn
ingen har dött i år
än
i skuggan bär jag allt för dagen
och hela livet
i tanken är du fortfarande min
min avsaknade  röst talar tydlig engelska
min orörda hud rörd av regnet
som mjuka valptungor
mitt i livet
kanske slutet
eller har det inte ens börjat