som mitt kaffe tar jag slut varje dag
tänker på din haka kom tillbaka
vit löjtnantshjärta särade fingrar
mjuk genomborrande blick
min perception blir långsammare av din komplexitet
vill inte missa detaljer
min kropp väcker mig om natten med dina ljudvågor
det smaragdgröna ljuset från den dimensionen som ännu inte hänt
när jag äntligen förstår att jag lever
är det dags att förstå död
jag älskar dig det var fantastiskt
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar