Blundar på cafeet letar efter något eller någon att tänka på som befriar mig

känner mig näst intill lycklig när jag inser att jag inte har ont någonstans 

någonstans i mig paxar jag en plats åt dig fast jag vet att det inte går att paxa så

att det blir till en stoppskylt för alla andra levande

men jag gör det ändå för att överleva 

allt nuförtiden påminner om något annat någon annan 

och jag vill alltid fortsätta fortsätta 

hamnar en stol bort från dina föräldrar på bion noterar att din pappa lägger ansiktet i händerna precis som du och suckar mjukt vid varje djur och beröring 

jag antar att en text kan vara vacker även om ingen läser den eller bryr sig