hör ditt namn så fort det blir tyst blundar som tvång och en tröst ett automatiserat sökande

 åskan går öppnar hinge 

 de trycker trycker på mig för att få mig att skrika 

blå nerver nattskräck surt godis  

traditioner som tränger in en 

att leva i marginalen utan att någonsin ge efter 

siestans nåd och särskilda vakuum  könet som domnar av ataraxen 

haglet skar in i mina konturer 

barn grät på guldbron 

kärlek är inte att ha någon utan kraften att släppa någon fri 

om jag skulle bli ekonomiskt oberoende skulle jag göra precis samma sak

läsa skriva promenera 

som alltid när jag pratat om min barndom måste jag tröstäta 

doppar 13 havrekakor i rad i kaffet