ingen av mina nycklar passar
förenas i försommaren
du seglar i blodet ser ut som det var meningen att en man ska se ut av gud
som om du närsomhelst skulle gå ner på alla fyra och springa i väg
jag skriker inte längre
men smärtan vet sin klarhet
sorgen över att inte vara oundviklig
att se dig och veta svaret i känslan
att sen leva vidare utan dina felsteg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar