ansiktet upplyst genomlyst som om allt i mobilen projicerades i ditt face
du hade då som nu stop skylt men jag fortsatte
jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag gett upp
tystnad är för döda och fega
letar febrilt efter något som ska väcka en adrenalinspruta
kisar ut ringen blir alltid så ledsen av ringfingrar
en lycka för två bör vara obeständig en cigg under fläkten
pappor med barn är ännu sorgligare anpassningen gör att allt blir avgjort livet är redan för någon annan
på Londonviadukten skriker jag ditt namn rakt ut om man missat alla tåg i livet återstår inte ens sagorna
man jag är exakt vad man jag är dvs ingenting +all ensamhet
men med jordens undergång är jag glad att jag inte ser mitt ansikte i någon
stryker varandras hår ur ansiktet på madrassen på golvet
har du aldrig velat ha e säng säger du
har du aldrig velat vara utan fru och barn säger ja
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar