en decemberhimmel som inte lovar något men inte heller tar

utanför tiden i ständig rörelse

försvarar mig inte tvärtom 

skrivandet utspelar sig mellan impuls och filtrerandet av impulsen 

till sist överlämnandet skrivandets säkerhet

sen frånvaro av ord tills nästa impuls

kroppens mimik för den som kan läsa

det finns en trygghet att bära sin sanning

öppen som ett fönster 

låt mig vara en tickande blomma i ditt bröst

du plockar fram vid speciella tillfällen