du gjorde mig så liten

 en mild  förtvivlan i svanken 

sen skamsköljning i bålen 

förlorade illusioner 

ingen frågar mig någonsin något jag vill svara på 

kramar Otto i aktpaus och när vi spelat klart har David Lynch dött

jag väntar mig ingenting längre är i mig själv mitt eget slut 

förstår jag allt för att jag inte är tillräckligt intelligent för att inte  fatta

eller är enda sättet att äga  kunskap att förvandla den till konst eller ett sätt att leva 

meditera över den personligheten som inte känner sig själv bara den kan förverkliga sig fullt ut 

bara den som inte hittar sig själv är framme i varje stund  

snälla  älska mig bara pyttelite då 

berätta hur du skulle röra mig om en ömhet utan slut 

du gjorde mig så liten igår 

jag hade gett dig allt