en undergångssaga
inget att skriva hem om precis
snart dör det vinterskyddande mörkret
ljusoron smyger sig på trots att januari fortfarande pågår
vår värld är på väg att suddas ut
i dina ögon är jag ett irriterande lysrör som aldrig tar slut
min meditation är likgiltig
min frihets förbannelse
den vitala impulsen
den sanna substansen
bryter sönder alla nej i dig som baguettebröd
att dö lika lätt som en fågel flyger ut genom ett fönster
utan att du någonsin erkänt min kaliber
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar